Ni som följer bloggen eller har allmän koll på världen vet att allt stänger på söndagar där vi bor. Därför valde vi att försöka bestiga ett närliggande berg, det var i alla fall inte stängt. Utan några förhoppningar om att nå några höjder startade vi promenaden upp till bergsfoten. Vi visste heller inte om det fanns några stigar eller liknande som skulle ta oss till toppen och valde därför att på känsla gå in i bergsdalen. Ganska snabbt kom vi fram till ett ställe som såg lovande ut där vi startade med klättringen. 

 

Det var dock inte den fina stigen som vi hade tänkt oss utan förmodligen mer ett ställe där smältvattnet letar sig ner under våren, vilket även medförde att den inte var hårt packad. Istället var den fylld med grus som vi tampade omkring, ett steg upp och två neråt kändes det som. Efter mycket kämpande nådde vi dock en deltopp där vi valde att känna oss nöjda, vi skulle ändå ta oss ner igen. Telefonen visade att vi totalt nådde höjd av 120 våningar, oklart hur högt det egentligen är. Vägen ner trodde vi skulle bli mindre jobbig, vilket den även var. Med det sagt var den därför inte lätt, snarare svår. På vägen ner hann vi med att surfa på en lavin av stenar, ramla samt skaffa oss några blåmärken.

 

Summerar vi dagen kan vi ändå känna oss väldigt nöjda, ingen av oss hade tidigare gjort något liknande.